På skolgården..

På skolgården...

Lisa sitter på skolgården och bygger en snögubbe. Men hon blir inte riktigt nöjd med den. När Olle kommer förbi så erbjuder han sig att hjälpa Lisa att bygga en mycket större snögubbe. Tillsammans lyckas de med det!

Den här seriestrippen handlar om det sociokulturella perspektivet och enligt bland annat Vygotskij sker utveckling och lärande i samspel med varandra. Olle är mycket längre än Lisa och hjälper henne med att bygga en större snögubbe. Han lyfter även upp henne så att hon når snögubbens huvud och kan sätta på hatten. Tillsammans och i samspel med varandra så fixar de det.

Syftet med seriestrippen är att visa att man tillsammans, med hjälp av varandra, kan klara av uppgifter som man annars kanske inte skulle ha klarat av.

Säljö, R. (2014). I U. P. Lundgren& C. Liberg (Red.), Den lärande människan - teoretiska traditioner (s. 251–309). Stockholm: Natur & kultur.

Seriestripp

I denna enkla seriestripp ser ni ett exempel på hur elever kan lära sig av varandra och att pushning kan hjälpa elever att klara något nytt. Man kan koppla till det sociokulturella perspektivet där någon med större erfarenhet är med och handleder den mindre erfarna. Hur ser ni på det här att elever lär och hjälper varandra i stora som små saker?

Säljö, R. (2014). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, R. Säljö, & C. Liberg (Red.), Lärande, skola, bildning: grundbok för lärare (3:e uppl., s. 251–309). Stockholm: Natur & kultur.

God lärandemiljö

Var femte elev är i behov av särskilt stöd och enligt skollagen har ju varje enskild elev rätt till lärande och utveckling. Tyvärr misslyckas många skolor med detta det har kommit flertalet rapporter om skolor som misslyckas med lärandemiljön särskilt för elever med funktionsnedsättningar. En god miljö i skolan är grundläggande för elevens utveckling och lärande och detta om att främja en god skolmiljö där alla elevers utveckling och välmående prioriteras står det ju om i skollagen ändå misslyckas många skolor då med detta.

Det riskerar inte bara att eleverna inte uppnår skolans mål utan även ohälsa hos barn och sämre förutsättningar senare i livet. Regeringen har utökat personalstyrkan inom skolhälsan men problemet ligger egentligen inte i antalet utan kompetensen hos de som arbetar med detta. Elevhälsans kompetens kan öka skolans kunskap om funktionsnedsättningar och hur dessa påverkar elevens hälsa och lärande, tre av tio barn har idag någon form av funktionsnedsättning. Det krävs bättre förutsättningar till delaktighet, extra anpassningar, kompensatoriska hjälpmedel och kommunikativ och kognitivt stöd för dessa elever.

Det förebyggande arbete som görs i skolorna är viktigt för en jämlikt lärande och jämlik hälsa.  Tidigt hälsofrämjande insatser leder till förbättrad hälsa och ökade förutsättningar för alla elever att delta i skolarbetet.

Oroväckande när man läser denna artikel att så många skolor misslyckas med något som tydligt står i skollagen. Vart tror ni att det felar i kompetensen eller i resurser?

http://skolvarlden.se/artiklar/sa-kan-skolan-lyfta-elever-med-sarskilt-stod

Intern motivation

John Steinberg som b.la. har erfarenhet som rektor har i lärarnas tidning skrivit en debattartikel om skolans traditionella undervisningsmetod där man samlar klassen berätta om ett begrepp, ger en instruktion för sedan sätta eleverna i arbete och slutligen genomförs ett prov som leder till betyg. För att nå framgång i kunskapsöverföring genom denna traditionella pedagogik kräver kunniga pedagoger som är engagerade och väcker intresse för innehållet för eleverna. Denna traditionella pedagogik leder till en extern motivation där lärarna bestämmer vad eleven ska lära sig, hur och när.

Men John menar på att vi lever ju i ett kollaborativt samhälle där allt är en konsekvens av att vi människor samarbetar. Så då borde skolans undervisningsmetoder främja samarbeta mellan människor. Många politiker och skoldebattörer tycker att grupparbeten är slöseri med tid och oseriöst.

Med skickliga pedagoger som kan strukturera, handleda, följa upp och ge klarhet i hur uppgiften ska genomföras och vad som krävs av eleven kan dessa grupparbeten leda till en intern motivation hos eleverna. Ett lyckat grupparbete ökar elevernas kompetens att samverka med andra något hela vårt samhälle bygger på.

När jag läste den här artikeln så kom jag att tänka på Nottinghams bok där han skriver mycket om motivation och även samarbete mellan eleverna för att lösa problem. Jag tror att det är viktigt för eleven att hitta en intern motivation för att utvecklas och lära sig. Det blir så mycket lättare om man hittar en egen drivkraft till varför man ska lära sig, eller hur tänker ni på det här?

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

Skolvärlden  http://skolvarlden.se/artiklar/till-forsvar-projektarbete

Könsuppdelad undervisning?

Könsuppdelning i skolan?

För någon dag sedan kunde man läsa om i Göteborgsposten (GP) att Europadomstolen slagit fast att föräldrar i Schweiz inte får hindra sina barn från att delta i simlektioner i skolan med flickor och pojkar.

I Sverige så har könsuppdelad undervisning prövats i ett enda fall, och då godkändes det.

Det som hände i Schweiz var att det var två flickor vars föräldrar ansåg att undervisningsformen i skolan stred mot deras religiösa tro. Europadomstolen slog dock fast att integration väger tyngre än religionsfrihet och därmed fick föräldrarna inte rätt till att hindra sina barn från att vara med i undervisningen. I Europadomstolens dom kunde man bland annat läsa att skolan har en speciell roll i integrationsprocessen.

Rubriken på denna artikeln löd att “skolan saknar reglering för könsuppdelning” och det som hände på Al-Azharskolan i Stockholm var att tillsynsmyndigheten kom fram till att en könsuppdelning i undervisningen inte stred mot skolförfattningarna och Al-Azharskolan fick rätt till att bedriva könsuppdelad undervisning. Skolinspektionen gjorde en enskild granskning av fallet på skolan men poängterade också att det inte kan dras några generella slutsatser utifrån den bedömningen.

Gustav Fridolin (MP) som är utbildningsminister reagerade på beslutet som skolinspektionen tog och tycker inte att man genom att göra könsuppdelningar uppnår en trygghet mellan pojkar och flickor.

Vad tycker ni om Europadomstolens beslut? Hur tungt väger religionsfrihet och vad tycker ni om Gustav Fridolins uttalande?

Länk till artikeln i GP: https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/skolan-saknar-reglering-f%C3%B6r-k%C3%B6nsuppdelning-1.4109292

Temadag: miljö

Denna temadag handlar om vår miljö och hur vi kan påverka den. Eleverna får utveckla sina kognitiva förmågor blandat med praktiska och meningsfulla uppgifter. Dagen har ett varierat innehåll för att väcka alla elevers nyfikenhet kring miljö och hållbar utveckling. Eleverna får olika uppgifter som innehåller olika uttryckssätt, i några uppgifter får de även möjlighet att själva välja uttryckssätt och material.

De ämnen vi berör är:

- Svenska
- NO
- SO
- Bild
- HKK
- Matematik
- Engelska

Relationen elever och lärare emellan har visat sig vara vara en viktig komponent i utbildningen och lärarens professionalism och det visar sig också i elevernas resultat (Aspelin 2015). Inför en temadag där ämnet kanske inte låter jättelockande för eleverna så är det extra viktigt med en god relation och en positiv grundinställning från lärarens sida (Nottingham 2013).

Utöver litteraturen som visas i filmen har vi även utgått ifrån föreläsningarna via telebild 2016-12-13 (Estetiska lärprocesser) och 2016-12-13 (Arbeta tematiskt mot konkreta mål, demokrati och delaktighet)

Scaffolding

Enligt Vygotskij är vårt lärande är en ständigt gående process. Genom att lära oss något så är det ofta nära till hands att vi kan lära oss något ytterligare. Eleven vet hur man adderar, och läraren är medveten om detta, men hon behöver vägledning och stöd. Läraren ställer frågor som eleven behöver kunna (addera och subtrahera) för att klara uppgiften och eleven inser att hon faktiskt kan. Det läraren nu gör är att låta eleven försöka sig på uppgiften igen på egen hand. Det är dock viktigt att man inte helt lotsar eleven genom ett problem. Om inte eleven får tänka själv finns risken för ett passivt lärande. 

Hur hade ni hanterat situationen annorlunda? Hade ni väglett eleven på något annat sätt?

"Att klara något tillsammans är en viktig bas för utvecklingen" (Hwang & Nilsson, 2014)

Referenser
Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.

Säljö, R. (2014). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, C. Liberg, & Säljö, Roger (Red.), Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare] (s. 251–309). Stockholm: Natur & kultur.

Handstand in theory

   

Likt serien antyder så finns det saker man inte bara kan lära sig genom teoretisk inlärning utan det krävs praktisk övning för att nå verklig insikt och kunskap, det som J. Dewey kallar "learning by doing" (Lundgren, säljö & Liberg, 2014, s.239) Men vi kan ju luras att tro att det bara handlar om kunskaper som kan användas i en arbetssituation eller saker där vi måste vara aktiva i hela kroppen. Men faktum är att det är mycket vi måste öva praktiskt på för att lära oss ordentligt. Hur skulle det till exempel vara om lärarinnan bara förklarade något i stil me: "För att skriva bokstaven A så gör du två lite snedställda streck och sen ett streck på mitten som korsar de andra två strecken. Då så, då kan du skriva stora bokstaven A". Och inte nog med att det är ett mycket bra sätt att lära sig saker på, genom att testa själv, dessutom så står det ju med i läroplanen att vi skall göra lärandeaktiviteter som speglar verkligheten. (Skolverket, 2011)

I min serie så tänker jag mig att sättet att se på lärande här är pragmatism och det innebär att man utgår ifrån vad elever kan sen innan och sedan tränar på det man inte kan för att bli bättre. (Lundgren m.fl., 2014, s.308) Sen så ligger pragmatismen väldigt nära det sociokulturella perspektivet att se på lärande. I detta exemplet då eleverna lär av varandra och i grupp. Problemet som jag ser är att man behöver, till viss del, ha ett starkt självförtroende när man skall våga träna praktiskt. Det går inte att vara lika anonym i dessa sammanhang och oftast så behöver elever kika på varandra för att lära av varandra och för en del blir detta jobbigt.

Hur kan vi stärka elevers självkänsla i skolan för att de skall våga visa sina kunskaper inför varandra utan att känna sig obekväma?
Vilket sätt tycker du är bäst när det kommer till att träna på praktiska kunskaper?

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011) (3:e uppl.). Stockholm: Skolverket.

Ulf P. Lundgren, Roger Säljö och Caroline Liberg (2014) Lärande skola bildning, Grundbok för lärare. Stockholm: Natur & Kultur

Digitalt förhållningssätt?

Samhället förändras ständigt, särskilt med den teknik som finns i dagens datorer, mobiltelefoner och surfplattor. Den digitala världen öppnar upp många möjligheter för elevers utveckling och lärande, som Dan Åkerlund ger exempel på i sin bok (2013).

Seriestrippen nedan visar ett exempel på hur en lärare kan anpassa sin undervisning efter eleverna. Läraren väcker deras intresse och lust att lära genom att ställa en fråga som relaterar till något de tycker är viktigt (mobiltelefonen). För att fånga elevernas intresse är det kanske inte tillräckligt att läraren går in i klassrummet med ett leende på läpparna och säger “idag ska vi räkna matte!”. Vi som lärare måste engagera oss och visa vår vilja att vägleda eleverna i deras kunskapsutveckling, exempelvis genom att skapa meningsfulla uppgifter (Nottingham, 2013; Phillips & Soltis, 2014).

I seriestrippen kan vi se att eleverna får ett mer positivt förhållningssätt när de börjar reflektera över mobiltelefonens form. Kan elevernas mobiltelefoner komma till användning i skolan istället för att förbjuda mobiler? Ett exempel på digitala verktyg i undervisningen är appar som kan göra QR-koder, eleverna får skanna av en streckkod som ger t.ex. en uppgift.

Vilka fördelar och/eller nackdelar finns det i den digitala världen? Kan man säga att det finns ett digitalt förhållningssätt?

Referenslista

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande (2:3). Lund: Studentlitteratur.

Åkerlund, D. (2013). Klassen i dialog med omvärlden: pedagogiska vinster när skolan syns på nätet. Stockholm: Internetfonden.

Höga förväntningar

De som har sämst förutsättningar, drar mest nytta utav skoltiden, står det beskrivet i boken specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. (Eriksson-Gustavsson, Göransson, & Nilholm, 2011) Med det så menar dem att elever som har en låg utgångspunkt kunskapsmässigt och får kämpa i uppförsbacke hela skoltiden lär sig något som är ännu viktigare än ren kunskap. De lär sig att kämpa och sträva och att det är den bästa metoden om man vill nå sina mål. Det finns till och med studier på att elever som har ADHD klarar sig bättre i vuxenlivet än elever som har lätt för sig i skolan och speciellt om de elever med ADHD inte blir utredda. (Giota &  Lundborg, 2007) En utredning som visar på att specialundervisning oftast är på en enklare nivå där eleven lätt hänger med och specialklasser där du bli utpekad och åsidosatt socialt. Eller som James Nottingham säger i sin bok “De som anstränger sig mest, kommer längst och de är genom utmaning man växer”.(Nottingham, 2013)

                                                

Jag som tränar mycket kan ofta göra jämförelser med lärande inom skolan och utvecklingen inom träningen. Såklart blir jag bättre tränad och bygger mer muskler om jag kämpar i motvind och med stort motstånd. Såklart så vill jag bli lika bra som de bästa med samma förutsättningar och strävar vidare, kämpar hårdare och har bra förebilder. På så vis så skapar jag goda vanor, utvecklas hela tiden och får bra förutsättningar för att vara bra varje dag.

Men det gäller att hitta en bra balans och ge de elever som har behov av mycket vägledning något mer tid och elever som jobbar bäst självständigt lugn och ro. Att ha fokus på, och låta målet med utbildningen bli, att var och en skall utvecklas efter sin förmåga.

“Att få vara sig själv stärker självkänslan och med god självkänsla så vågar man utmana”. (Nottingham, 2013)

Kan det vara så att höga förväntningar på eleverna, trots att de kan ha inlärningssvårigheter, motiverar och hjälper dem att lyckas?

Är det bättre att ha en diagnos eller kan det vara bra att behandla elever mer jämlikt och inte peka ut någon som sämre eller bättre?

Eriksson-Gustavsson, A.-L., Göransson, K., & Nilholm, C. (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. Lund : Studentlitteratur, 2011.

Giota, J., & Lundborg, O. (2007). Specialpedagogiskt stöd i grundskolan – omfattning, former och konsekvenser. Göteborg University. Hämtad från http://gup.ub.gu.se/publication/64184-specialpedagogiskt-stod-i-grundskolan-omfattning-former-och-konsekvenser

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet : återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm : Natur & kultur, 2013.

 Foto: Emma Mäsak

På tal om PISA

Efter att ha läst James Nottinghams bok "Utmanande undervisning i klassrummet" bestämde jag mig för att kolla om det fanns några filmer om eller av honom på youtube. Jag hittade denna, där han visserligen talar om mycket av det som jag redan läst om (Han är för övrig en väldigt bra talare!). Ungefär 6 min. in i denna film börjar han tala om PISA. Något som är en väldigt stor grej och ett ångestladdat ämne för många olika arenor i Sverige. Han nämner nästan en besatthet från framförallt media och politiker, medan många andra länder i princip bara rycker på axlarna. Nottingham menar att PISA resultaten bara är en liten del av hur resultaten verkligen ser ut.

PISA testar inte bara resultat i hur bra vi presterar utan även i resilience (motståndskraft), alltså förmågan att återhämta sig från svårigheter, bland elever från flera länder. Sverige är ett av de länder som har sämst motståndskraft. Svenska elever tenderar alltså att ge upp när en svårighet dyker upp. Varför?

Nottingham menar att vi svenskar ofta anser att vi antingen är bra på ett ämne eller så är vi inte det. Medan länderna med högre motståndskraft ser det som att framgång grundar sig i hårt arbete. Han nämner även "curling-lärare" som hjälper de som har det svårt och berömmer de som klarat uppgiften. Detta orsakar att elever ofta tar den enkla vägen i stället för att pressa sig själv lite till och utmana sig själva.

Vi behöver verkligen tänka på hur vi lägger upp våra lektioner och bemöter våra elever som framtida lärare, så att ALLA verkligen får den där likvärdiga utbildningen som verkligen är så viktig. Vi behöver se till att vi lägger en bra grund för våra elevers framtida syn på lärande och vad skolan är till för.

Vad tycker ni om Nottinghams syn på hur många lärare gör? Håller ni med? 

(Denna film fick mig även att tänka på ett inlägg jag läste på Grupp20's blogg, där många av våra elever känner sig understimulerade i skolan. Läs det inlägget om ni inte redan gjort det, väldigt intressant!)

Tyst i klassen

Pedagog västerbotten finns som blogg och som youtubekanal, där det finns bl.a. information och inspiration som pedagoger kan använda sig av i undervisningen. Deras videoklipp “Tyst i klassen” (på youtube) visar på ett litet skämtsamt sätt några metoder som lärare kan använda sig av för att få tyst i klassen. Den första metoden fungerar inte så bra medan de andra två fungerar bättre. Varför fungerar de andra metoderna bättre?
Lärarna klappar i händerna och gör olika tecken som eleverna härmar. Första tanken som dyker upp är att det är ett inlärt beteende som har blivit en social regel. Detta kan kopplas till både behaviorismen och det sociokulturella perspektivet. Genom de behavioristiska glasögonen ser man tydligt hur stimuli (läraren klappar händerna) och respons (eleverna härmar) hör ihop. Om man ser det ur ett sociokulturellt perspektiv är de sociala reglerna eller normerna, i respektive klassrum, väldigt tydliga. När läraren klappar/hyschar vet eleverna precis vad som förväntas av dem. De har en gemenskap i klassrummet, till skillnad mot förhållningssättet den första läraren har till eleverna.
Med vilka andra perspektiv/glasögon kan man se hur eleverna har lärt sig det som visas på videoklippet?

Källor:
Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande (2:3). Lund: Studentlitteratur.

Elektroniska källor:
Videoklipp hämtad 2016-12-01: https://www.youtube.com/watch?v=8eK3cXXEsHk&feature=youtu.be

Kriget är slut - Morgan Alling

Det är en känslosam bok att läsa och den väcker många tankar och funderingar. Jag blir riktigt upprörd när jag läser om hur socialen betedde sig mot Morgan och hans bror. Den tuffa barndomen som Morgan och hans bror behövt genomlida ska inget barn behöva vara med om.

Det är hemskt att läsa om hur modern gång på gång lovar att allt ska bli bra och att hon ska hämta hem Morgan och hans lillebror  från barnhemmet utan att det sker. Istället skildes bröderna åt och skickades mellan en rad olika fosterfamiljer.

När Morgan berättar om skoltiden drar jag direkt  paralleller till det kompensatoriska perspektivet som man kan läsa om i Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan samt Lärande Skola Bildning. Kompensatoriska perspektivet menar på att det är eleven som ska anpassa sig till skolan och inte tvärtom. Lärarna såg Morgan som den "jobbiga eleven" och han exkluderas ofta från undervisningen och blev utslängd ur klassrummet.

Morgan är verkligen ett maskrosbarn! Räddningen i Morgans liv blir när Martin kommer in i bilden och börjar ställa krav på Morgan. Morgan får känna sig behövd och värdefull.

Hur tror ni att Morgans liv hade sett ut om inte Martin kommit in i hans liv?

Mindset

I början av veckan delade vår mentor ett youtubeklipp som påminde mig om denna film som jag sett tidigare. En tänkvärd film på hur man eventuellt kan ge en elev ett större självförtroende i skolan och kanske på vägen även öka dennes lusten att lära?

Denna studie grundar sig i forskning gjord av Carol Dweck. Hon är en amerikansk psykologiprofessor som ägnat hela yrkeslivet åt att forska om hur vår personliga inställning till våra förmågor och brister sedan påverkar vår motivation och självbild. Utifrån de teoretiska perspektiv som vi nu läser om kan jag inte låta bli att reflektera över varifrån denna forskning grundar sig.

På sätt och vis kan man se drag från behaviorismen där barnen blir positivt förstärkta och utifrån hur denna förstärkning ser ut så påverkar detta hur barnen utför uppgifterna. Samtidigt kan man se denna ”metod” ur ett kognitivt perspektiv då man bearbetar och tar emot information, i detta fall komplimangen/berömmet, och sedan används informationen (assimilation och adaption enl. Piaget).  Utifrån det låsta berömmet väljer barnen oftast den lätta vägen av rädsla/osäkerhet för att inte längre vara ”duktiga”. De barn som istället får ett växande beröm väljer oftast den svårare uppgiften då deras självkänsla stärkts och rädslan för att misslyckas inte är lika stor.

Vad tycker ni om denna metod? Ser ni metoden utifrån något annat perspektiv?

Referenser:
Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2014). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. (3., [rev. och uppdaterade] u) Stockholm: Natur & kultur.
Elektroniska källor:
http://mindsetonline.com/abouttheauthor/tg.

Goda relationer ger trygghet och tillit

Som lärare är det viktigt att skapa goda relationer med eleverna eftersom trygghet och tillit är en viktig grund till att stimulera elevernas lärande. Elever som ofta är rastlösa, hamnar i konflikter eller saknar viljan att lära sig kan bero på skolans pedagogiska miljö. Ur ett relationellt perspektiv kan man se det som obalanser i det pedagogiska rummet (Eriksson-Gustavsson m.fl., 2011).
När en elev bryter mot normer eller gör tvärtemot vad de andra eleverna i klassen gör under lektionen, kan det leda till ett utanförskap som medför många konsekvenser. Därför är det viktigt att stärka klassen som grupp samtidigt som skolpersonalen undersöker orsaker och samband till elevens beteende. Det kan finnas många faktorer som har en negativ påverkan på eleven, ett exempel kan vara att eleven har lärandesvårigheter.

I tidningen “Skolvärlden” intervjuas skolpsykologen Jenny Jakobsson Lundin. I intervjun inleder Jenny med att säga “allt lärande sker i en relation”, sedan fortsätter hon att prata om att skapa goda relationer som är positivt laddade är viktigt för elevens motivation till att lära. Lärare behöver även kunskap i psykologi och veta att känslor är otroligt smittsamt, kunskapen om att känslor smittar utan att vi ens är medvetna om det.

Grunden i en elevs lärande är att ha en trygg och god relation till läraren, relationen är viktigare än vad vi tror. Kan en god relation lösa alla problem i skolan? Kan lärare förhindra att en elev bryter mot normer? Hur kan arbetslaget förhindra utanförskap?

Referenser:

Eriksson-Gustavsson, A.-L., Göransson, K., & Nilholm, C. (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan (1:4). Lund: Studentlitteratur.

Elektroniska källor:

http://skolvarlden.se/webb-tv/battre-resultat-med-psykologi-i-klassrummet (hämtad: 2016-11-17)

Kompensatoriskt perspektiv - Bristperspektivet

Kompensatoriskt perspektiv - Bristperspektivet

Vi blir väldigt berörda när vi läser och börjar förstå vad det handlar om när man pratar om det kompensatoriska perspektivet (Enligt Claes Nilholm blogg även kallat bristperspektivet). När man försöker utjämna alla elever och alla skall hamna på en och samma nivå genom att skärpa till dem som hamnar efter av olika skäl. Vi föds ju som unika individer och med helt olika förutsättningar och olika bakgrund, även inom en och samma familj är barn olika, så hur skall vi någonsin kunna utjämnas? (Lundgren mf. 2014, s.383)

"Jag älskar min skola"

Det är tur att det gjorts forskning på ämnet så att vi har kommit vidare från dessa felaktiga och väldigt traditionellt bundna teorier. (Eriksson Gustavsson mf. 2011, s.134). Såklart var även vår första tanke i gruppen när vi hörde specialpedagogik och diagnoser är att - “jovisst, det är klart att dessa elever skall få extra stöd i en egen klass”. “Små klasser är ju bra för elever som behöver extra stöd, dom stör ju bara de andra eleverna.” “Bort med dom bara, så sopar vi problemet under mattan...”  Det är klart att det är skönt för lärare att säga: “nej, den här eleven har jag inte tid med” eller “Det problemet kan någon annan ta”.

STOPP!

Är det inte just detta vi lärare är till för? Är det inte just att finnas till för alla olika elever och allas särskilda behov? Finns det någon elev som inte har särskilda behov? Är det inte där vi kommer in i bilden och skall reda ut vad var och en behöver för att kunna lära sig, för att växa och förstå?

Vi har de mentala verktygen, vi är de framtida lärarna och vi skall finnas där för våra elever så att alla elever kan känna sig som att de är på rätt plats!

Referenslista:

Anna-Lena Eriksson Gustavsson, Kerstin Göransson, Claes Nilholm (red.) (2011) Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. Lund: Studentlitteratur

Ulf P. Lundgren, Roger Säljö och Caroline Liberg (2014) Lärande skola bildning, Grundbok för lärare. Stockholm: Natur & Kultur

Elektroniska dokument:

Claes Nilholms blogg

https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/vad-ar-ett-dilemmaperspektiv-

Kort presentation om Kristin

Hej,

Jag heter Kristin och är 27 år. Jag bor i Arvika tillsammans med min sambo Christian och vår lilla hund Stella :) Jag har bott i Uppsala 5,5 år och bl.a. läst Biomedicinprogrammet och nu läser jag Grundlärarprogrammet inriktning 4-6. När jag inte studerar jobbar jag som integrationshandledare för ensamkommande asylsökande ungdomar. På min fritid gillar jag att träna och då blir det antingen orientering, löpning eller styrketräning. På vintern åker jag skidor både på längden och utför ;)

Kort presentation om Jessica Johdet

Hej alla läsare!
Jag heter Jessica Johdet och är en 25 årig lärarstudent med start ht-2016. Läser alltså första terminen just nu så år 2020 är jag nyexaminerad lärare!
Jag bor i en mysig villa i den lilla trästaden Hjo med min make Alexander och mina barn Lucas (3år) och Hugo (Snart 2 år). Vi har även en katt och en 6 månaders hundvalp här hemma så det är fullt upp hela tiden!
När jag väl får en stund över mellan plugg och hushållssysslor går jag mysiga promenader med hunden eller passar på att umgås med mina vänner. Jag älskar även att laga mat och baka! Då och då jobbar jag extra på en förskola och fritids.

Kort presentation av Johanna B

Jag heter Johanna och är 27 år, bor i en villa i Mariestad med min man våra två döttrar Moa och Olivia som snart är 3 och 5 år och våra två katter. På dagarna när jag inte sitter med skolböckerna och pluggar till lärare med inriktning årskurs 4–6 så kan ni hitta mig ute i skolorna som vikarie. När jag får tid för mig själv går jag gärna iväg till gymmet och kör ett styrkepass. Jag tycker även om att resa och uppleva saker och det är något vi ofta försöker göra hela familjen.

Kort presentation om Johanna R

Hej på er!
Jag heter Johanna och fyller 22 år i december. Jag bor i en villa i Åmål tillsammans med min sambo och våra två katter. Jag läser grundlärarprogrammet med inriktning åk 4-6 för att jag vill vara en viktig person i barn och ungas liv, som inspirerar och ger trygghet. Några av alla mina fritidsintressen är att spela instrument, pyssla i trädgården och att åka snowboard.