torsdag 17 november 2016

Goda relationer ger trygghet och tillit


Som lärare är det viktigt att skapa goda relationer med eleverna eftersom trygghet och tillit är en viktig grund till att stimulera elevernas lärande. Elever som ofta är rastlösa, hamnar i konflikter eller saknar viljan att lära sig kan bero på skolans pedagogiska miljö. Ur ett relationellt perspektiv kan man se det som obalanser i det pedagogiska rummet (Eriksson-Gustavsson m.fl., 2011).
När en elev bryter mot normer eller gör tvärtemot vad de andra eleverna i klassen gör under lektionen, kan det leda till ett utanförskap som medför många konsekvenser. Därför är det viktigt att stärka klassen som grupp samtidigt som skolpersonalen undersöker orsaker och samband till elevens beteende. Det kan finnas många faktorer som har en negativ påverkan på eleven, ett exempel kan vara att eleven har lärandesvårigheter.

I tidningen “Skolvärlden” intervjuas skolpsykologen Jenny Jakobsson Lundin. I intervjun inleder Jenny med att säga “allt lärande sker i en relation”, sedan fortsätter hon att prata om att skapa goda relationer som är positivt laddade är viktigt för elevens motivation till att lära. Lärare behöver även kunskap i psykologi och veta att känslor är otroligt smittsamt, kunskapen om att känslor smittar utan att vi ens är medvetna om det.

Grunden i en elevs lärande är att ha en trygg och god relation till läraren, relationen är viktigare än vad vi tror. Kan en god relation lösa alla problem i skolan? Kan lärare förhindra att en elev bryter mot normer? Hur kan arbetslaget förhindra utanförskap?

















Referenser:
Eriksson-Gustavsson, A.-L., Göransson, K., & Nilholm, C. (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan (1:4). Lund: Studentlitteratur.

Elektroniska källor:
http://skolvarlden.se/webb-tv/battre-resultat-med-psykologi-i-klassrummet (hämtad: 2016-11-17)

11 kommentarer:

  1. Jag upplever att vi ofta diskuterar klasser som grupp och antal. Vi diskuterar gruppens dynamik. Vi diskuterar arbetsro och miljö. Vi diskuterar ämneskunskaper. Alla elever, och inte minst de med svårigheter, är oerhört beroende av relationen till sin lärare. Detta diskuteras enligt mig alltför sällan. Jag upplever att det finns många klasser som fungerar med sin klasslärare men har svårt att möta nya lärare och vuxna. Relationen elev – lärare är i den aspekten oerhört viktig! Och en relation tar tid att bygga upp och är hårt arbete. Cred till alla de fantastiska lärare som är mästare på att skapa goda relationer. En lärare kan ha tjugo elever att skapa en trygg relation med. Ytterligare elever för den som undervisar i ämnen i andra klasser. Sina tjugo elever har ofta två eller fler vårdnadshavare vars egna relation inte alltid fungerar. I sin yrkesroll tillkommer även relationen till kollegor och skolledning samt annan personal på skolan. När detta fungerar tror jag att det skapas en tillit som genomsyrar skolan och in i klassrummet. Jag vill hävda att all personal i skolan behövs för att förhindra ett utanförskap. Precis som det nämns i inlägget smittar känslor. Det tror jag nästan alla har erfarit någon gång i sitt liv. En god sammanhållning med engagerade lärare som tycker om sina kollegor och sina elever är a och o för skapandet av goda relationer. Kanske är det en fantastisk nyckel till att hjälpa den med svårigheter som behöver tilliten som mest?

    SvaraRadera
  2. Jag tror definitivt att goda relationer mellan elever och lärare är nyckeln till framgång för skolornas klimat och elevernas lärande! Att goda relationer kan lösa alla problem i skolan kanske är att ta i, men inte långt i från! Genom goda relationer skapas trygghet och när det finns är basjobbet gjort. Finns respekt, trygghet och tillit är det mycket svårare att bryta mot regler, normer och värdegrund. Då finns underlaget för att kunna jobba med lärande.

    Jag har på nära håll själv sett utvecklingen av en klass från nästintill kaos till en lugn och trygg klass på bara ett par månader. Klassen hade haft olika lärare under året av olika orsaker och det fanns ingen grundtrygghet. Det var ingen arbetsro alls och en elev som hamnade i konflikt och bröt mot klassens normer ofta, var utanför gemenskapen. Det var helt enkelt total obalans i det pedagogiska rummet. Till en början var tonen mellan elever och den nya läraren ganska hård, det blev mycket tillsägelser och hög ljudnivå. Lärarens stressnivå pga situationen smittade av sig på klassen och klassens smittade läraren. Men efter lite tid genom att sätta upp gemensamma regler, ta tid till samlingar och samtal och lära känna varandra blev det en helt annan klass. Relationerna mellan lärare och elever utvecklades också mycket genom den fria tiden på raster, i och med rastvaktsuppdraget, då det var möjligt för läraren att förstå intressen och prata på ett mer informellt sätt än i klassrummet. Skillnaden på respons och engagemang i klassrummet märktes tydligt när det fanns en relation till eleverna. Finns relationen kan det räcka med en blick för att förstå varandra. Eleven som var utanför gemenskapen var extra känslig för otryggheten som fanns i klassen pga. svårigheter i sin närmiljö. Eleven agerade på ett sätt som skapade konflikter och utanförskap, men i och med utvecklingen av lärarens relation till eleven och tryggheten som skapades i det, samt det lugnare klimatet i klassen uteblev utanförskapet tillslut.
    Det finns allt att vinna i att jobba med goda relationer! Ta sig tid till det är väl investerad tid.

    SvaraRadera
  3. Goda relationer mellan lärare och elever gör underverk för klassrumsklimatet. Men även goda relationer mellan läraren och föräldrarna hjälper till. När man som lärare lyckas skapa en god relation med en elev så litar eleven på att läraren kommer att finnas där, för att fånga upp eleven om det skulle bli tokigt.

    Vi hade en sådan pojke i en klass, där jag jobbade som elevassistent åt en annan pojke. Jag upplevde den första pojken som väldigt stökig och jag lyckades inte riktigt nå fram till honom. Men klassläraren hade redan jobbat med klassen i ett år när jag kom in klassen, så hon hade lyckats få förtroendet av pojken. Vilket resulterade i att hon oftast kunde nå fram när det blev konflikter och han kom i affekt. Och han visste att läraren och hans mamma hade en god relation så han visste att om han pratade med sin mamma så kunde hon prata med läraren och problemet kunde lösas ganska enkelt.
    Även min elev som jag var assistent åt var väldigt beroende av goda relationer och jag märkte att om jag hade goda relationer till andra vuxna i arbetslaget så litade han till sist på de också. Att ta in en vikarie utifrån var nästa omöjligt till den eleven, utan man fick ta någon ur arbetslaget och sätta in vikarier för den personen istället.

    SvaraRadera
  4. Jag hittade en intressant examensuppsats från 2006 med titeln ”Det är en sorts balans, att vara kompis men ändå tydlig som ledare”, och vars syfte formuleras så här:

    "Uppsatsens syfte är att undersöka hur lärarstuderande talar om relationen till sina blivande elever och vilken betydelse de anser att lärare-elevrelationen har utifrån de förändringar som den har genomgått under senare år. I gårdagens skola var läraren en auktoritär ledare vars uppgift var att fylla eleverna med kunskap. Idag bör läraren istället handleda eleverna i deras personliga utveckling och vara en förebild för dem. Detta område har undersökts genom en kvalitativ intervjustudie med studenter som går sin sista termin på lärarutbildningen."

    http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:230873/FULLTEXT01.pdf


    När vi talar om den goda relationen mellan lärare och elev kan jag inte låta bli att fundera på om den ibland kanske har gått över styr, missuppfattats och missbrukats. Min erfarenhet av skolan de senaste 20 åren, alltså min tid på gymnasiet, i arbetet som skolbibliotekarie och lärar/resursvikarie samt från samtal med elever av idag, är att många lärare, och rektorer, försöker vara kompis med sina elever. Jag har inte sett att det i någon större utsträckning skapar en större motivation för eleven att lära sig något, ta eget ansvar eller respektera det som händer i klassrummet och de andra som befinner sig där. Min egen erfarenhet som elev, av lärare som försöker bli kompis med en är att de ofta också är de som besitter minst kunskap i och engagemang för ämnet de ska undervisa i. Sådana lärare har aldrig vunnit min respekt.

    Det måste gå att respektera sina elever, visa omtanke och intresse för dem samt skapa en förtroendeingivande och öppen relation till dem och samtidigt vara en auktoritet, respekterad och omtyckt också till stor del tack vare sina djupa ämneskunskaper och sin iver att förmedla dessa på bästa sätt. Sådana lärare har jag också haft. En för nära relation, en flummig och barnslig inställning från lärarens sida kan också skapa en känsla av förakt även hos yngre barn, särskilt pojkar tror jag. Ett sammanhang kan upplevas som tryggt och gott när det är neutralt och seriöst, med rättvisa och tydliga ramar, som kanske skiljer sig från de sammanhang och de relationer som eleverna upplever i sitt privatliv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju viktigt som du säger, att skapa en professionell relation till eleverna. En god relation mellan lärare och elev innebär inte att man ska vara kompisar, även om det lätt kanske kan bli så på gymnasienivå. Att skapa goda relationer är en svår uppgift, vad innebär egentligen en god professionell relation? Att vara lagom "flummig" och privat men ändå inte vara för strikt och formell...

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Jag håller med dig helt och hållet Johanna. Goda relationer mellan lärare och elever gör underverk för klassrumsklimatet. Och att goda relationer mellan läraren och föräldrarna hjälper till. När man som lärare lyckas skapa en god relation med en elev så litar eleven att läraren kommer att finnas. Men det är även viktigt att läraren/ mentorer får stöd från sin rektor, vilket skapar en trygghet uppifrån.

    SvaraRadera
  7. Håller helt med!
    Trygga relationer till lärarna är ju en kraftig byggsten i skolan. Jag kan av egna erfarenheter säga att de lektioner jag hade med lärare som jag tyckte om och som visade professionell och god inställning till elever, de va de ämnena som gick bra. Byttes de lärare och de kom en lärare som var negativ inställd till oss elever så sänktes betygen drastiskt. Men om man ska tala om den yngre ålder som vi ska undervisa så handlar ju den trygga relationen till sin lärare om att våga berätta om något känns fel, och vad jag tror så känns nog skolan lite lättare att gå till varje dag.

    Sen är de klart att god relation till läraren inte löser alla problem, men jag tror att känslan till skolan är nog bättre för de elever som kan känna trygghet till läraren, än de elever som inte har någon trygghet alls.

    SvaraRadera
  8. Att ha bra relation mellan lärare-elev är A och O. Om man som lärare har en god relation med sina elever är grundjobbet gjort, för då känner eleverna en trygghet och tillit. Men detta är såklart lättare sagt än gjort. Att bygga upp en bra relation som består av trygghet, respekt och tillit går inte att skapa över en natt. Det tar tid. Tiden går inte att spola fram, att bygga en bra relation måste få ta tid. Det är inget man kan tvinga fram. Det gäller som lärare att ha tålamod och ta det i den takt det kommer.

    Samtidigt som man ska skapa en god relation med sina elever så ska man hålla relationen professionell. Man måste hitta en bra balans, och om man frågar mig så verkar den balansen väldigt svår att hitta. Hur hittar man den balansen att ha en god professionell relation med sina elever utan att bli antingen för sträng eller för mycket ”kompis”?

    SvaraRadera
  9. Anser att det är en självklarhet att relationen mellan lärare och elever skall vara förtroendefulla och goda. Det tar man liksom för givet. Det är även viktigt att man respekterar elevernas sociala och kulturella bakgrund och att jag kan ha en förmåga att skapa trygghet i klassrummet, då tror jag att studiesituationen blir bra och det i sin tur leder till bra studieresultat. Det gäller att kunna lyssna av, ge värme och uppmärksamhet mot alla barn. Inte särskilja eller favorisera. Viktigt att man känner trygghet i klassrummet och i skolan eftersom vi tillbringar stor del av dagen där.

    SvaraRadera
  10. Jag tror på ett genuint intresse från läraren att vilja lära känna sina elever. Att man bryr sig "på riktigt". Sen är det alltid så att man inte kommer lika bra överens med alla, varken barn eller vuxna, men tanken ska var att alla känner sig sedda och inkluderade. Trygghet får man även av tydliga gränser. Också viktigt med bra föräldrakontakt.

    Nilholm pratar i en intervju om en lärare som använde sig mycket av grupparbete i klassen och där det var viktigt att alla fick vara delaktiga. Alla var olika och det var ok. I den klassen nådde man bra studieresultat och barnen kände sig trygga.

    Min övertygelse är att barnen måste få känna sig trygga i skolan och vill vara där så kommer det bli enklare att nå målen.

    SvaraRadera