Enligt Vygotskij är vårt lärande är en ständigt gående process. Genom att lära oss något så är det ofta nära till hands att vi kan lära oss något ytterligare. Eleven vet hur man adderar, och läraren är medveten om detta, men hon behöver vägledning och stöd. Läraren ställer frågor som eleven behöver kunna (addera och subtrahera) för att klara uppgiften och eleven inser att hon faktiskt kan. Det läraren nu gör är att låta eleven försöka sig på uppgiften igen på egen hand. Det är dock viktigt att man inte helt lotsar eleven genom ett problem. Om inte eleven får tänka själv finns risken för ett passivt lärande.
Hur hade ni hanterat situationen annorlunda? Hade ni väglett eleven på något annat sätt?
"Att klara något tillsammans är en viktig bas för utvecklingen" (Hwang & Nilsson, 2014)
Referenser
Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.
Säljö, R. (2014). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, C. Liberg, & Säljö, Roger (Red.), Lärande, skola, bildning : [grundbok för lärare] (s. 251–309). Stockholm: Natur & kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar