Var femte elev är i behov av särskilt stöd och enligt
skollagen har ju varje enskild elev rätt till lärande och utveckling. Tyvärr
misslyckas många skolor med detta det har kommit flertalet rapporter om skolor
som misslyckas med lärandemiljön särskilt för elever med
funktionsnedsättningar. En god miljö i skolan är grundläggande för elevens
utveckling och lärande och detta om att främja en god skolmiljö där alla
elevers utveckling och välmående prioriteras står det ju om i skollagen ändå
misslyckas många skolor då med detta.
Det riskerar inte bara att eleverna inte uppnår skolans mål
utan även ohälsa hos barn och sämre förutsättningar senare i livet. Regeringen
har utökat personalstyrkan inom skolhälsan men problemet ligger egentligen inte
i antalet utan kompetensen hos de som arbetar med detta. Elevhälsans kompetens
kan öka skolans kunskap om funktionsnedsättningar och hur dessa påverkar
elevens hälsa och lärande, tre av tio barn har idag någon form av
funktionsnedsättning. Det krävs bättre förutsättningar till delaktighet, extra
anpassningar, kompensatoriska hjälpmedel och kommunikativ och kognitivt stöd
för dessa elever.
Det förebyggande arbete som görs i skolorna är viktigt för
en jämlikt lärande och jämlik hälsa.
Tidigt hälsofrämjande insatser leder till förbättrad hälsa och ökade
förutsättningar för alla elever att delta i skolarbetet.
Oroväckande när man läser denna artikel att så många skolor
misslyckas med något som tydligt står i skollagen. Vart tror ni att det felar i
kompetensen eller i resurser?
Jag tror att det felar i kompetensen. Resurser finns det gott om runt om i skolor, kanske inte alla, men många. Om vi ska ta elevassistenter/resurser som ett exempel, så är det väldigt ofta som så att de ''kastas'' in i arbetsuppgifterna. De får ingen riktig introduktion och intern utbildning. Detta skapar oro samt dålig självkänsla i arbetet. Att jobba med en elev med någon form av funktionsnedsättning, krävs en del kunskap om elevens ''problem''.
SvaraRadera