Likt serien antyder så finns det saker man inte bara kan lära sig genom teoretisk inlärning utan det krävs praktisk övning för att nå verklig insikt och kunskap, det som J. Dewey kallar "learning by doing" (Lundgren, säljö & Liberg, 2014, s.239) Men vi kan ju luras att tro att det bara handlar om kunskaper som kan användas i en arbetssituation eller saker där vi måste vara aktiva i hela kroppen. Men faktum är att det är mycket vi måste öva praktiskt på för att lära oss ordentligt. Hur skulle det till exempel vara om lärarinnan bara förklarade något i stil me: "För att skriva bokstaven A så gör du två lite snedställda streck och sen ett streck på mitten som korsar de andra två strecken. Då så, då kan du skriva stora bokstaven A". Och inte nog med att det är ett mycket bra sätt att lära sig saker på, genom att testa själv, dessutom så står det ju med i läroplanen att vi skall göra lärandeaktiviteter som speglar verkligheten. (Skolverket, 2011)
I min serie så tänker jag mig att sättet att se på lärande här är pragmatism och det innebär att man utgår ifrån vad elever kan sen innan och sedan tränar på det man inte kan för att bli bättre. (Lundgren m.fl., 2014, s.308) Sen så ligger pragmatismen väldigt nära det sociokulturella perspektivet att se på lärande. I detta exemplet då eleverna lär av varandra och i grupp. Problemet som jag ser är att man behöver, till viss del, ha ett starkt självförtroende när man skall våga träna praktiskt. Det går inte att vara lika anonym i dessa sammanhang och oftast så behöver elever kika på varandra för att lära av varandra och för en del blir detta jobbigt.Hur kan vi stärka elevers självkänsla i skolan för att de skall våga visa sina kunskaper inför varandra utan att känna sig obekväma?
Vilket sätt tycker du är bäst när det kommer till att träna på praktiska kunskaper?
Tydlig och fin seriestripp! Vissa barn behöver kanske träna i mindre grupper. T.ex. när min dotter skulle göra det muntliga nationella provet i engelska, fick hon och en kompis göra testet i ett litet rum bara de två och läraren. Då klarade båda tjejerna testet!
SvaraRaderaIbland kanske barnen ska få öva på olika saker, två och två för att bli säkra på det de ska prestera. Vissa barn har inga problem att prata inför klassen, medans andra tycker att det är jobbigt. Med mindre grupper kan man även möta den blyga eleven.
Tydlig och bra seriestripp, Emma! Du tar upp ett aktuellt ämne som vi diskuterat under utbildningen, att det för vissa elever är lättare att lära sig genom att praktisk öva. På vilket sätt detta ska genomföras beror t.ex. på vilket ämne det är samt vad som passar den enskilda eleven. Vi har alla olika personligheter, har mer eller mindre lätt för att lära oss olika saker och behöver därför anpassat stöd vid inlärning. Vidare håller jag med tidigare inlägg om att mindre grupper kan vara ett bra sätt för de elever som kan känna sig osäkra i större sammanhang, att känna sig trygga och våga utmana. För att kunna genomföra en individuellt bra undervisning behövs välutbildad personal i skolan som kan anpassa efter elevernas behov och förutsättningar.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTräffande beskrivning av pragmatismen, hur vi behöver pröva och uppleva lärande tillsammans med andra för bästa effekt! Mixa teori och praktik och fundera över det vi redan kan och hur vi ska bära oss åt för att komma vidare. Att träna handstående kan kännas mer självklart genom praktisk handling än flera ämnen i skolan även om det absolut vore bäst att allt blandade teori och praktik. Självklart kan det upplevas utelämnande att träna med andra och att ha barn som kanske granskar kritiskt istället för att ta lärdom när de kikar på varandra. Mindre grupper kan vara ett alternativ. Generellt så är det nog mer ”learning by doing” som behövs i skolans värdegrundsarbete där trygghetsövningar och samarbetsövningar förhoppningsvis på sikt kan få ihop en grupp så pass att det mesta av de utelämnande känslorna inte uppstår. Det kan ju användas både kopplat till ämnen men även för att det är kul. Det är något som saknas både i klasser och i arbetslag!
SvaraRadera